När jag tränade karate i min ungdom,
fanns en andnings-kata som man tränade
och tog av sig överdelen av träningsdräkten.

En kata är alltså en serie förutbestämda rörelser,
och just andningskata är till bland annat för att tömma
luften ur lungorna, och på så sätt få in ny fräsch luft.

När och om man inte tränar ligger till viss del samma luft
i lungorna eftersom en vardagsandning inte cirkulerar luften särskilt bra.

Katan går också ut på att man ska spänna musklerna maximalt, vid olika tillfällen.

Efter en träning nämde jag för min tränare att jag kände mig rätt så naken, när jag stod där med bar överkropp. Att jag kände mig mer skyddad med
dräkten på fast det bara var ett klädesplagg. Tränaren svarade:

-du är så där naken, vare sig du har din överdel på eller inte.

Jag tror att det han menar är att människan är blottad. Min tolkning är också att människan har en illusion att kläder och fasader skyddar henne.

Och det är faktiskt så i livet. Vi människor är nakna. Vi föds nakna, sedan ingår vi i ett samhälle som förespråkar att vi bör ha kläder på oss.

Det lustiga i det här med nakenhet är att det finns en del av oss, som har förmågan och tränar oss på att "se igenom människan", dvs vad som finns bakom människans masker och fasader, och hur en människa egentligen beter sig och mår. För en sån person som har den färdigheten, går alla människor omkring nakna, fast dom inte märker det själva.

/ Alonso