En lampa där långt bortom den gamla granskogen, tänds och släcks, som i ett evigt blinkande.
Dimman, nästan utanför mitt fönster, dansar ringlekar över den trögflytande Klarälven.
Solen där bakom de regntunga molnen har krypit ned i sin säng, och snusar sött till regndroppsserenad.

Tänk, allt, eller mycket och många går till nattens stilla ro, en del för evigt. Snart går naturen åter i ide. Blommorna vissnar bort. Bladen blir gula, röda, och till en brun sörja på marken, och maskarna ligger överkörda på cykelbanan.

- Säg,visst är det väl härligt med höst.