.

"Döden Har Många Liv På Sitt Samvete"

.

Övriga genrer av Dr Jimmy Johansson The 777
Läst 477 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2008-09-08 18:11

Skriv ut
Spara som PDF

steffie Så sant-det enda vi vet ska hända, se you in heaven! 2009-02-03

Johan Bergstjärna Döden är bara det mörka smycke som ger oss inträde till Festen! 2008-12-02

पिWhite Eagleॡ gästas av &# klockad titel. avulsdjup, vill närmast påstå. fullständigt tidlöst.. 2008-10-21

aftermath tankeväckande yepp 2008-10-18

Lars Gullberg Den tar oss en och en undrar vad den gör med oss där 2008-09-09

Mr Lindemann En mycket intressant ämne här som du tar upp. Fortfarande något tabubelagt faktiskt. Så, ja, harkel, hum. Tänkte jag här således bli lite utförlig:För att förstå förintelsens och dödens betydelse kan vi börja med ett konkret exempel: När vi skapas som foster i livmodern är till exempel våra händer till en början otympliga klumpar med celler. För att kunna forma klumpen till det vi kallar hand - med fem fingrar och allt - så måste ett stort antal celler dö. "Simhuden" mellan fingrarna försvinner, de förintas. Även under vårt liv måste miljontals celler i vår kropp dö varje dag när de fullföljt sin funktion, helt enkelt för att vi skall kunna leva vidare. På det sättet är dödens funktion att gestalta livet, att ge det kvalitet. Även om nu döden fullt naturligt inger saknad när man förlorar en nära anhörig, så kan man likväl ha i åtanke att det som existerar egentligen aldrig upphör att vara - det genomgår bara förvandlingar, vilket är fullt naturligt och framför allt oundvikligt. "Kart, druva, russin, allt förvandlingar, men ej till ett icke-varande utan endast till ett ännu icke varande", som Marcus Aurelius uttryckte saken. Inom jordens ekosystem cirkulerar mineralämnen och energi som bekant i ett evigt kretslopp. Utvecklingen av arter på jorden kan alltså sägas bara vara ett sätt att formge det byggnadsmaterial som jorden är. "Allt skapat är oformat i början, format i mitten, och oformat i slutet. Vad är här att sörja över?" säger Krishna. Eller Aurelius igen: "Skrämmer dig förvandlingen? Men vad kan väl ske utan förvandling? Vad är alltså kärare för allnaturen, mer överensstämmande med den? Kan du själv ta ett bad utan att veden förvandlas, kan du livnära dig utan att födan förvandlas? Eller kan något som helst gagneligt nå sin fullkomning utan förvandling? Inser du då inte att det med din egen förvandling förhåller sig på samma sätt och att den är lika nödvändig för allnaturen?" Rädslan för dödens makter hänger i dag inte alls nödvändigtvis ihop med att man är rädd för själva övergången mellan liv och död, själva dödsögonblicket. Nej, rädslan ligger i just den funktion vi beskrivit: att utgallra, att öka kvaliteten hos livet, också vad gäller den långväga utvecklingen hos allt som lever. Det låter alldeles fruktansvärt för nästan vem som helst i dag, man liksom reagerar "instinktivt" på sådana ord. För det vi fruktar i de här orden är inte döden i sig, utan det den antyder: människors olika värde. Men hur kan man veta något om livet när man räds döden så mycket att den trycks undan ur vårt medvetande? Genom att möta alla negativa saker i livet lär vi oss att handskas med dem, och på så sätt kan vi undvika vår undergång. Detsamma gäller även krig, vapen och dylikt. Sätt en okunnig pojke med en kniv och nog djävulen kommer han att skära tummen av sig rätt vad det är. Om vi i stället lär honom på ett tidigt stadium hur han skall hantera kniven, så kommer han aldrig till skada, utan kan tälja sig en dalahäst eller vad som helst. Att hantera det destruktiva i livet är nog så viktigt på det att det inte skall undertryckas och sedan bubbla upp i orimliga proportioner. Så varför inte låta döden bli en skicklig skulptör, som tar bort det överflödiga och skapar det vackra? Låter vi honom som krukmakare sitta och slöa i ett hörn, blir krukan allt annat än vacker och duglig, och i vredesmod kommer vi att slängas på golvet, och skärvorna av det historien kände som "mänskligheten" kommer att sopas bort. 2008-09-09

© anakreon Det är så sant som det är sagt! 2008-09-09

Glittra G Huvudet på spiken! 2008-09-09

Mr Lindemann "Betuttad" i Skall det vara! Och inget annat! 2008-09-08

Mr Lindemann Denna död som så mången konstnär blir betittad i, i sitt skapande. Döden en musa för vissa konstnärer? 2008-09-08

Bjarne Nordbö Men jag har lurat den ett flertal gånger. Tror egentligen inte att jag kan dö överhuvudtaget. 2008-09-08

Josef Ahl fullträf och klokren! 2008-09-08