Den fina röda rosen jag engång fick av dig va mycket speciellt de vet ja.
Visste exakt va den bettyde för dig för att du gav den till mig.
Tridde aldrig att ja skulle få kälekens ros av dig.
Alla stunder vi hade tillsammans va de besta i mitt liv.
Vill aldrig att de ska ta slut.
Några år senare kom du me en ros bakom din rygg.
Såg inte så lycklig ut men ändå lessen för nått ja visste inte vad men de ska ja ta reda på när du ger mig rosen till mig.
Du tog fram den sagta fick syn på den.
Det var inte roligt att se vad det va för färg.
Den var gul visste att de var slut på allt de fina vi hade tillsammans.

Dagarna gick och längtade efter dig saknar allt vi hade.
En dag kom du fram och gav mig en svart ros visste att du hatade mig men vet inte varför.
Vågade inte fråga heller för den delen.
Gick hem av lessen het och besvikelse.
La mig i sängen och tittade upp i taket av sorgens sken.

Tar fram repet som låg i lådan min.
Hängen den runt en krok gjorden en rund cirkel för att kunna få plats me huvudet mitt.
Sakta kvädes jag.
Några dagar senare stod en döds anons i tidningen.
Du blev helt förskräckt.
Du gick till min grav la en fin vit ros på graven min.
Sa förlåt för allt du har gjort.