Jag klev i sönder mig själv
på bron
och föll rätt ner i dyster vik

Men jag var inte ensam,
många hade trillat i innan jag
några försökte simma
vissa hade drunknat

Jag klev i
den slammiga
sanningen,
någons öga hade lossnat
och flöt omkring
som ett slags
varningstecken

Jag orkade inte rädda dom
som var på väg att sjunka under,
jag tog sats
på det fetaste liket
hoppade fick med en
osäker hand tag i bron igen,
och ja två händer

Jag lyckades med mina sista
ångestkrafter
och galopperande hjärta
att ta mig upp

Jag satte ner min fot
i livet igen
och gick vidare ...