Gänglig och elegant sträcker hon sig
mot kvällens sista minuter av gyllene ljus.
En doft av rönn ringrar runt hennes
uppsträckta, längtande armar.
Sakta singlar hennes ännu skimrande skrud
mot marken och blottar hennes bleka bark.

Du räds inte den långa dvala som du står inför.
Döden klär dig, björk.

Jag skall följa ditt stolta exempel.
Sakta sjunka in i vila, låta tankarna gro inom mig.
Och jag skall girigt dricka livet åter
när kylan lämnar våra frusna rötter.