Detta besatthet av bekräftelse.
Bekräftelse utan mening, utan ett direkt mål.
Bara känslan av att man lever, att man finns räcker gott och väl.

Är då all denna tid värd att försöka nå det onåbara ?
Till slut inser man att man är bara ute efter, och äntligen redo till att det sista steget.
Att släppa alla hämningar.
Att sluta FÖRSÖKA se, och bara Se svaret.

Du behöver inget, du söker enbart efter en fantasi.