Nu när jag mött dig
inser jag att jag skulle ha levt mitt liv annorlunda.
Varit någon annan,
följt andra stigar,
låtit livet rinna i andra fåror,
älskat utan frågor,
smekt utan svar,
druckit utan törst eller ängslan.

Nu när jag mött dig
rymmer mitt universum andra byggstenar,
allt speglar sig och vänder om
det bekanta ser förvrängt ut
och drömmen är plötsligt sann.

Jag skulle ha behövt mod,
mod att hålla fast,
mod att stöta bort,
att rista med fingret i sanden
hjärtan som snart spolas bort.

Jag skulle bosatt mig i ett sandslott,
lutat mig mot korthusets väggar,
inte famlat efter trygghet eller värme,
inte sökt kärlek utan älskat,
älskat, älskat, älskat.

Nu när jag mött dig
kan jag ändå inget annat.