Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En väl dold vers

 

 

Vinden talar, rufsar om
talar ett nytt språk
lockar till yvig gång.

Han hör, men lyssnar ej
vill ej ens lära sig språket
än mindre en ny sång.

Vinden skriker, ruskar om
blåser in tankar
stillar en sakta gång.

Han känner, men viljan står emot
låter bli, stretar, vill ej förstå
vill ej ut, ej i vida spår gå.

Vinden suckar, stannar till
lägger sig som en bris runt is
stillsamt, på sagors vis

viskar...

 

 

 

 

 




Fri vers av Leif Furstedt
Läst 282 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-09-28 17:53



Bookmark and Share


  Bubamara - Maria Zakrisson
det är som början på en långlång-saga. hur han ska komma till liv.

ah
den känns helt underbar
jag gillar sagor
så är det bara
2008-09-29

    ej medlem längre
Nej! NU skrev jag ju FEL:

SåHÄR skulle det ju vara
(är för morgontrött ännu
tydligen):

Vinden talar, rufsar om

Vinden skriker, ruskar om

Vinden suckar, stannar till

- HUR bra som helst, som sagt!
2008-09-29

    ej medlem längre
Jag gillar denna "uppredning"
i början av vartannat stycke:

Vinden talar, rufsar om

Vinden talar, rufsar om

Vinden suckar, stannar till

- riktigt smart ihopplitat!
Ger också en rytm till dikten.

(kom att tänka på att det allra
allra sista ordet eventueeellt
kanske är "överflödigt",
eller...? *funderar*
Skulle vara så fint om det
slutade "på sagors vis"
Men det skall ju författaren
själv bestämma, det var bara
en ide´!)
2008-09-29
  > Nästa text
< Föregående

Leif Furstedt
Leif Furstedt