Det var en gång en liten pojke som lätt blev arg, som hade en hund som lystrade under namnet \"Pitbull\", det var en fin hund och pojkens bästa vän, en verklig vän i nöden. Pojken använde den som ett levande vapen, en försvarsvän som alltid ställer upp när man behöver en vän som bäst i nöd och onöd.

Men, en dag fick pojken en hemsk idé då pojken blev väldigt arg och utan att ens tänka på konsekvenserna. Pojken använde hunden till att försöka angripa andra oskyldiga människor.

Då, när det gått en tid och andra helt oskyldiga människor kommit till skada, till och med rent av avled på grund av skadorna hunden orsakat. Pojken går fri som inget hänt, inget straff. Tur för pojken?

Pojken har fått sitt största straff någonsin som ingen annan kan ge förutom pojken själv, nämligen SAMVETE som sätter sig i själen, förutom de som själva fått hela sitt ansikte sönder tuggade av en arg hund som ägdes av en arg pojke. Inte trevligt att få se sitt blodiga ansikte i spegeln och minnas varje gång den fruktansvärda händelsen, när man står framför spegeln för att se sig själv inspireras av skönheten.

Men, så en dag kom hans pappa som inte kunde stå ut med att sin lille son kunde vara så arg. Gav honom en näve full med spik och sa till honom att varje gång han blir arg ska han gå bakom huset och slå i en spik i staketet. Första dagen slog pojken in 2000 spikar (symbolen för människor?), efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede och antalet i slagna spikar minskade.

En vacker dag, märkte han att det är lättare att behärska sin vrede än att slå in spikar i ett staket.

Slutligen, kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång, som sa det till sin pappa, som sedan föreslog honom att dra ut en spik från staketet varje dag han inte blir arg. Dagarna gick och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa att det inte fanns en enda spik kvar i staketet. Då, tog pappan pojkens hand och ledde honom till staketet och efter att ha sett vad det hela fört med sig, sade pappan till pojken:

\"Det var bra gjort, min gosse, men titta på alla dessa hål, det här staketet blir aldrig mera som det har varit någonsin och vet du varför?\"

Pappan fortsatte:

\"Att du skall aldrig vara arg och framförallt tänka till vad som händer när man blir arg. För om man inte gör det kan man inte komma och be om förlåtelse hur många gånger som helst, det hjälper liksom inte eftersom det inte blir bättre med det. Dödsstraff? Nää, personen lever ju inte vidare och kan avtjäna straffet, medan däremot gör offret det som får dras med sina smärtor. Rättvisa? Knappast! För det är så att utan vänner har du ingenting. Vänner är i själva verket väldigt sällsynta ädelstenar, dom gör dig glad och stödjer dig i allt, dom lyssnar till Dig när man har bekymmer, berömmer dig och är alltid redo att öppna sitt hjärta för dig. Bryr dig, det behövs så lite för att få att så mycket tillbaka. Ett enkelt vänligt leende eller ord räcker för att visa tacksamhet.. För världen ser så mycket bättre ut om man är i harmoni med den inte tvärtom, tänka till före, är honnörsorden min pojken, glöm aldrig det\".

Pojken visste inte svaret precis som många andra med honom.

Nu lever pojken med sin pappa lyckliga i alla sina dagar, om än inte en annan pojken med en annan ilska med en annan arg hund i en annan berättelse...

Copyright, Vällingby at home in Sweden - www.vallingby.de. All Rights reserved.