I vetekornsfältet sträcker sig grödan mot det analkande ljuset
varje strå
varje rad
ett mönster i ett gyllengylt hav
hur kan jag se
ett enda strå unik i sig men ändå så lika
raderna förvillar mina steg när handen sveper över axen

var ska jag gå
vem ska jag välja
vilken kan passa

Ser en röd vallmo
sträckande sig i utkanten av fältet
yr av längtan springer jag dit

Lika snabbt som vinden sveper fram
fångar du mitt hjärta
din färg
din form
din vickande krona