Natten är nära, tystnaden kommer
Ligger här vaken och tänker på dej
Om hjärtat ditt gråter för allt du förlorat
Om samvetet tynger när du tänker på mej

Minnena jagar varandra på flykten
Jag minns all din längtan, jag minns allt ditt mod
Jag minns all din vrede, jag minns din förtvivlan
Din bestraffande tystnad som härskande ord.

I din värld fanns skuggor, oro och törnen
Jag såg dej gå långt innan du gick
Du kunde ej mötas, du kunde ej se
Mina sårade känslor var det enda du fick

Älskade vän, min vackraste blomma
Du kunde ej plockas och sättas i vas
Vacker och sällsam i den magraste jord
Var dock din själ av sköraste glas

Missnöjets klagan och vanmaktens rop
Jag behövde din hand men du fanns inte där
Blott en främling som sa att jag älskat förgäves
Förkrossad, förblindad av rädslornas här

Förlåt för min styrka, förlåt för mitt misstag
Förlåt för min sanning, men jag ville dej väl
Långt bortom orden, fanns glöd och passion
Som ej kunde ta ton i en sträng atmosfär

Så många dagar du sa att du slösat
Så många nätter du våndats av skuld
Så mycket kärlek du hade försakat
För plikten som band dej till ringen av guld.

Regndroppar faller, vindarna vänder
Marken är bränd i gryningens ljus
Banden har brustit, drömmen är borta
Förvandlad till aska i mitt hjärtas hus