Stjärnor, blickar ner
kylan drar i håret,
mina bara armar börjar visa sig blå
som himlen ovan visar sig

Jorden under blir snart vit
tröjan är för tunn,
för att hålla kylan ute

Jag sätter mig ner
Is blandas,
med salta
varma tårar

Ögonen blev röda
timmar sedan
Tiden efter, du försvann
finns inte till

Det finns inte kvar
men jag lever ändå