Jag känner er inte!
Min vän dröp av svartsjuka och otillåtna utrop
Hämtade henne vid stationen
Ensam kände jag mig
För jag var inte förstådd

Elakt spred hon sin närvaro
Precis som man brer billig marmelad på en rostad macka
Smulorna kladdade på bordet och jag ljög när jag sa att det inte gjorde nåt

Inte bara irriterad utan också oärlig

Jag hatade henne för hon gjorde mig falsk
Och jag fäste mig vid hennes pojkvän
För att det var förbjudet

Dessutom valde jag att inte bli frisk
Lättjan slöt sig som ett filter runt mina ambitioner
Svart i synen gick jag ut i hopplösheten
Och dansade i dimman

Försöker hitta mina konturer, mitt fokus
vid kanten av ett kaos som
lämnar mig utan kärna och hud

Är det jag emellan?

Fortsättningen följer
Jag hänger vid en klippkant
väntar på nästa avsnitt

Drömmer

Om att hoppa
Om frihet, om mig
som mig

Käkarna stela av nattens bekymmer
jag biter mig fast i mörkret och håller hårt
Våga inte avslöja dig
Visa inte vem du är

Rädd för min egen skugga
Dansar i dimman
Och dömer varenda steg

Önskar glömska
Drömmer om frihet
Oberoende av ego

Omdömet sviktar.
Svallvågor mot stranden
ökar impulsen att våga nåt nytt. Följ mig till andra sidan.
Bryt loss. Ta farväl och lämna gammal hud och minnen
att förvandlas till fossiler, i mig brinner en längtan att utforska mig själv
på annat håll.