Min mun är ihophäftad, och jag kanske inte tala med dig just nu.
Jag vet inte vad som blir nästa steg.
Det blir väl bara att fortsätta strömmen och se var den slutar. Och om den slutar där jag en gång ville att den skulle sluta, är detta då okej?!
Jag måste ställa mig upp, så att allt rinner av mig. Det är nu som det är på gång. Jag måste klunka kaffe för att förstå, koffainet som ökar adrenalinet genom kroppen. Mina pulsådror vrider sig, jag kan inte sova.
Sluta att plåga mig med detta!