Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ödeslåt


Famlar i mörker

Om jag bara kunde,
växa en bit.
Några ynka tum,
så jag nåde ända hit.

Om jag bara visste,
Att jag gick igenom stormen.
Utan att få en ända reva,
Och att det var för något bra

Jag famlar i mörker,
Rör mig i skuggan.
Hyser ingen känsla,
För vem jag vill va

Har tappat kontrollen,
Över allt jag har haft.
Nu lever jag på gränsen,
I brist på kraft.

Om jag bara somnar,
Och drömmer nått stort.
Om stjärnor och planeter,
Vaknar jag tillintetgjord.

Om jag bara ville lyssna,
Och inte vara så svår.
Om det fanns en strävan,
Ett själ som fick mig att gå.

Jag famlar i mörker,
Finner inte ut.
Kastar minna känslor,
Som om jag ville ta slut.

Har tappat kontrollen,
Över allt som jag haft.
Nu lever jag på gränsen,
I brist på kraft.

Jag famlar i mörker,
Rör mig i skuggan.
Hyser ingen känsla.
För vem jag vill va.

Om jag bara kunde,
Växa en bit.
Några ynka tum,
Så jag nåde fram ända hit.




Fri vers av Patrik M/nsson
Läst 433 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-10-20 13:16



Bookmark and Share


  Regular
Starkt skriven om känslan att inte räcka ända fram , inte tillhöra fullt ut...så väl beskrivet...famla i mörkret
Applåd
2008-10-20

  mare VIP
bra skriven, om känslornas mörka.....som livet ibland innehåller...
2008-10-20
  > Nästa text
< Föregående

Patrik M/nsson
Patrik M/nsson