Här står jag

på ödets kantstötta perrong

den slitna resväskan vittnar om var jag varit

på ljusa platser

och platser jag vill glömma


På andra sidan står du

men vi ska inte åt samma håll

dina väskor är tunga

men du ber ingen om hjälp


Jag känner smaken av betong och metall

vart är jag på väg?

vill inte resa ensam

inte igen


Tåget rullar in

rädslan kommer krypandes

rädslan för vart det kommer att föra mig

vill inte chansa igen


Tåget rullar iväg

ut i den mörka natten

jag ser dig inte mer

kvar


står jag