Hur hamnade jag här? Frågan jag aldrig riktigt kan besvara, aldrig har man koll på vad som verkligen händer.

Varför söker jag så? För att jag är rastlös, uttråkad eller bara förvirrad?

Som om jag inte klarar av att öppna mig för verkligheten. Så därför öppnar jag mig inför några som inte kan, inte någonsin kommer kunna, påverka mitt liv något annat än positivt.



För feg för att visa något för någon som bryr sig.
För rädd för att prata om allt som betyder något.
För liten, meningslös och obetydelsefull för allt.

Öppnad inför ingenting och hela universum på samma gång.

Nu står jag här, och spottar ur mig varenda litet frö av smärta som någonsin grott inom mig.