Om natten prövte jag åter kringom
den svallande bäcken

och spörte mig för om
dig utå den däringa näcken

en visste allt intet därom
men en börjte mig gäcken

kalle mig krank kärlom
se e vare en fräck en

och en gnede då om en svängom
på sin muntre fiolen

je svor åt den jalurte gnom
en göre mig bäst i freden ja je vart lik en led en

men si det hörte en icke någe utom
men spelte så hen tappte fotefesten

drullte så i bäcka och tänka därom
en la sig på häcka

nu bleve de mine turen att vare gladen skadom
jag vart likt en käck en

fort skynte jag mig stigen bortom
innan en hann te å svinge fioleresten

;men så kommen uti skogsbrynet an svepte mig om
den dofta uta tösa mi e vare mig en skickeli tur en