som att mina ord var doften hos den blå blomman
precis där du lyft foten vid vägskälet
Där du böjde dig ner
för att du inte kunde motstå
känslan

Den vassa, spetsiga nålen som skrev namnet
av din högst älskade
och mest förlorade
under vänster bröstvårta

påtaglig

Innan återkomsten av fågelsång, vågskvalp och solstrålar genom
tunn gardin

då du trodde att allt var
förbi