hur hjärnan slutar skicka signaler till hjärtat och med dina händer i mitt solar plexus hur de vrids och smärtan i att radera romanser som aldrig ens blev av när man gräver bort marken under sina egna fötter och faller trots man inte är ens lite förvånad eftersom jag inte är varm utan dig men inte heller kall utan dig hur min hjärna aldrig skickar signaler till mitt hjärta när jag inte har dig att tänka på hur ensamheten själv stoppar sina händer rakt in i mitt solar plexus och magkänslan är så jobbig att man kunde blivit uppäten av hamstrar innifrån istället för att stå upp och ta smällarna om nätterna när man ändå faller och skrapar upp knän och hur allt aldrig blir som man bygger upp det i sitt huvud för verkligheten är en ond plats och ondskan har aldrig gillat dig