lufsade ensam på prärien trycktes gång på gång ner i den mjuka marken sniffade och suckade
lufsade, lufsade.


blundande vilade i ett vitt virkat
överkast var stjärnhimlen
som riktade sin nos uppåt långt däruppe lyste de
-stjärnblommorna.

som vattendroppar i oktoberträd längst ut på de svarta nagelfingrarna
har glaskulorna klibbat fast
OM MAN VILL
d y k a i n i d e m
skaka rötterna

i stjärnfall får man önska