Dagarna blir sällan lättare, inte heller ljusare när höstens och vintermörkets tyngd stilla lägger sig över tillvaron...
Natten har åter kommit för att be mig sova,
Sova och återfå kraften som dränerats ur min sargade kropp,
Sargad av de ständigt tilltagande kraftansträngningarna,
En påfrestan som inte kan mäta sig med den kraft som stadigt sinar då dagarna och ljuset blir,
Mindre,
Kortare,
Svagare,
Så svagt att det nästan slocknar innan det sakta, sakta vänder tillbaka natten mot dag igen..