Du talar till mig som om VI inte finns,
Vi finns endast när vi inte är tillsammans,
Tillsammans är du och jag aldrig hos varandra,
Varandra har vi endast då du ingenting säger,
När du talar till mig med välvilja strör du bar asalt i såren,
Såren som dina rakbladsvassa ord har åsamkat min kropp,
Min kropp är sargad av din närhet,
Din närhet sprider kyla över min kropp och förvandlar den till ett kargt och ödsligt landskap,
Ett landskap som skulle stått i en passionerad brand likt höstens eldsprakande inferno,
Du sprider kyla inte värme,
Inte värme och inte kärlek,
Kärlek sprider inte infernon av is,
Is och kyla i dina ord slår mot mina kinder likt Antarktis vita eldhav,
Det du säger gör ofta lika ont som avsaknaden av det du inte säger,
Du talar till mig mellan raderna,
mellan raderna står jag ensam och vilsen,
Vilsen i det VI som du har förpassat till en plats mellan raderna,
En plats vilken jag när som helst kan lämna,
Lämna och gå ut i värmen,
Ut i värmen och bort från dina osagda och rakbladsvassa ord,
När vi inte är tillsammans,
Är vi äntligen tillsammans,
När du ingenting säger, ger du mig plåster på såren,¨Men såren och ärren är många och smärtan outhärdlig,
Om VI ska finnas, måst du säga något när du pratar,
När du pratar måste du läsa högt mellan raderna,
Raderna som säger mer än de ord du uttalar,
Uttalar du orden så kanske VI kan tillåtas att finnas,
Finnas och faktiskt bara vara det fantastiska vi som bara vi kan vara...

Mina ord mellan raderna till dig säger:

-Jag älskar dig!