Jag står i kön på Mc Donalds.
Andfådd efter 200 meters promenad.
Det ska bli det vanliga.
Big Mac och extra Pommes.
Jag ser en spegel på vägen.
Jag ser på mig själv.
Jag märker hur olik jag är jämfört med alla andra.
Jag kollar ner.
Golvet spricker och det öppnas ett stort hål runt mig.
Nu är det försent att byta vanor.
Nu är det försent att bli nyttig.
Nu är det försent…