Du sätter på dig masken och ler.
Tårar finns inte om de inte syns.
Jag famlar i mörkret, för många masker att välja mellan.
Går ut på gatan naken,
hakorna slår i asfalten, normen är bruten.
Polisens batonger slår ner min själ och burar i den.
Ger mig en ny mask, en stämpel.
Denna gång är det min käke som förenas med trottoaren när jag kastas ut.
Den som ger sig in i leken måste leken tåla.
Du får endast prata när du förväntas säga något och du får bara säga det förväntade
Inga överdrivna känslor, de ska kvävas.
Likt ett ofött barn med för många ögon.
Som en pojke med för stora tankar.

Hitler är inte död, han är president.