-Gud i brallan!

Ja det är lätt att leva livet,
tro sig vara
Guds gåva till kvinnan.

Det är enkelt att möblera
när du slipper höra: vänta nu...
-Hur tänker du?

Förundras du inte,
att det alltid är du
som ställer frågan,
har svaren, svarar
och kommer med vackra kommentarer.

Märker du inte,
att du inte håller jämna steg
med klockan där på väggen,
att kvinnan där ute
är en ny,
var gång du vattnar dina kryddväxter
i sovrumsfönstret.
Jo det är en ljuvlig doft, men,
den blandas...

Att du i omtanke klädde in balkongen
sparar kattens resterande åtta liv,
men visar också
en annan sida,
som du inte kan gömma
bland nygräddade bullpåsar i frysen.

Ja det är lätt att leva livet,
i det lilla lugnet,
och tid har du numer
när du kan möblera var dag.

-Man får stå ut med den!
-Åldern...

Det var så du sa.

Synd bara
att synen på vad gåvor är
inte åldrats

värdigt.