andetagen man tar för att dämpa ångesten
in och ut
allt är över snart säger jag till mig själv
nya möjligheter dyker upp, ingen panik ska infinnas.

högamål men inga ambitaioner är framkommen än.
resultaten är i tankarna de har ej manifisterats i det yttre.
irritation av allt man ser, alla drömmar man skapat i ens huvud.
irritation över att man är forfarande kvar i ångesten
irritation över att man är på plan A och inte B.
vad är nästa steg mot förverkligandet?
hur länge ska jag befinna mig i ångesten innan något händer!

brist på tålamod får mig att ge upp hopet.
vill alltid allt ska ske på en gång!
fattar att allt kan inte ske på en gång!

men något inom mig vill att allting ska förändras dramatisk
utan att behöva lyfta ett finger!

återigen i ångesten

fan vad lat jag är!
fan vad väderlös jag är!
fan vad jag får spel på livet!
inget går som jag vill! ska allt ta sån jäkla tid!

tar djupa andetag, försöker lugna ner mig.
men ångesten är det som lämnas kvar efter stormen.

när tar detta slut?
när jag dör?
hell no
inte ska jag invänta döden för att finna frid och harmoni
så länge orka jag inte vänta det är ju evigheter tills dess.

jag slutar väl få ångest när jag orkar ha tålamod

tålamod är manifestationen
att ha tillit till att drömmarna kommer att förverkligas är harmoni
frid får jag när tillåter trygghet penetreras inom mig
vetskap om att drömmar alltid besvaras även om det inte känns så
så gör de alltid det. man måste bara ha tillit!