När kärleken kommer förbi
känns det som om man öppnas,
som en nyslagen ros.
Allt sväller ut samtidigt.
Känslorna, de blir större,
mäktigare.
Därför blir rosen så stor,
så den kan rymma all lycka.

Någon gång,
kommer åskan och regnet
fram.
Rosen blir svagare, mindre.
Jorden dränker ner den,
och alla känslor följer med.
De bara försvinner, blåser bort.
Samtidigt som rosen,
kärleken.