Kapitel 1

Som vanligt stod Savannah ensam vid busshållsplatsen på morgonen när hon väntade på skolbussen. Hon försökte intala sig själv att det berodde på att ingen annan bodde i samma område som henne, men innerst inne visste hon bättre. Ingen hade lust att stå där bredvid henne i flera, långa minuter. Istället gick de hellre en längre bit för att gå på någon annanstans.
Savannah suckade och kollade ned i marken. Antingen hade ryktet om att hon var mobbad spridit sig under några minuter, eller så hade alla känt på sig att hon var annorlunda. Dåligt annorlunda. Under all den tid hon tillbringat tätt intryckt vid sitt skåp, väntan på att nästa lektion ska börja, hade hon haft skarpa ögon som betraktat alla som gick förbi. På så sätt lärde hon sig efterhand hur dem var, utan att prata med dem. Men hon såg noga till, att de inte lade märke till hennes blick. Hon ville hellre att de skulle ignorera henne.
Savannah kunde självklart inte låta bli att önska, att hon vore som de snuggaste tjejerna på skolan. Hur de ler och blinkar åt alla killar som busvisslar efter dem och deras kaxiga attityd i klassrummet. Att de bara vågade..
En argsint tutning väckte Savannah i hennes tankar. Förvirrat tittade hon upp och mötte en irriterad chaufförs blick. Skamset gick hon på bussen och satte sig längst fram. Hon kunde höra andras fnissningar men struntade i dem. Frånvarande kollade hon genom fönstret hela färden.

Efter 7Bs första lektion på morgonen var slut, var Savannah ute ur klassrummet först av alla. Oturligt nog kom Marcus strax bakom henne. Snabbt, innan hon hann reagera, fällde han henne så att hon handlöst ramlade ned på golvet.
"Har du inte lärt dig att stå på benen än, eller?" sa han hånfullt och fortsatte gå. Resten av klassen såg ner på Savannah och gick också fnissande förbi henne.
Sårad som alltid begravde Savannah huvudet i händerna. Hon brydde sig inte ens om att sätta sig på träbänken precis bredvid, utan fortsatte halvsitta på det kalla golvet.
När hon kände en blick på sig struntade hon i den. Hon var van, det var inget att bry sig om. Men blicken fortsatte att betrakta henne. Och tillslut kikade Savannah upp genom att sära på fingrarna lite. Förvåningen var så stor att hon glömde av att hålla händerna uppe och de gled ner. Ögonen blev stora.
Framför henne stod en blond tjej. Ansiktet var tillräckligt sminkat för att man skulle ta henne som en av de "tuffa" och "populära", och hon hade snygga, trendiga kläder. Söt var hon också. Det var bara två saker som bekymrade Savannah. För det första var detta en tjej som hon inte sett förr på skolan och för det andra, så log hon mot Savannah.
"Behöver du en hand?" frågade tjejen vänligt och sträckte ut sin hand. Savannah stirrade på den.
"Varför?" frågade hon skyggt. Hon fick bara en liten söt fnissning till svar.
"För att du sitter på golvet?"