|
|
ser dig från okhotsk
tonen från magens botten
den otuktade vingens vispar - upp återvändande
slående fåglar när det blir vår här
någonstans ur den resande tungan slickas solkattorna
i spel igen - allesammans
~
en värma ur schakten
från innanmäten och - från vindarna som reser
sydvästen i din nacke och alla
dina oklippta lockar skrattar - ropar kom följ med firnsnön
att forcera jordens rundning
~
från östern mot väst och ändå
vara elva tidszoner från nollnoll - du sprakar och brusar
som en am-våg - en kolsyra
vit som os längs fasaderna - hur röken obunden lösgör sig
i molnens tåg över intet
~
de har vänt alla våra balkonger
bort från utsikten mot bukten - från havsstormarna men
rakt in i nordostens bleka sken
prejas vi upp mot kolyma - här finns bara ett sätt att stava
upprepa - så stavas döden
~
tvåhundratjugo mil följ den
pekande armen till jakutsk - statyerna är välta nu - utbytta
mot kupolerna - här vill jag koka
soppa åt dig på röd fisk och lök - små vassa glas att bränna
läpparna emot - så kysser inget
~
idag är min anfader vägfyllning
ett bärlager mellan prospekten - aldrig tänker perman låta
måla anletsdragen ur våra ansikten
åt systrarna och bröderna räcker inte stjärnorna - mitt frö
dit kan vi inte räkna oss
Fri vers
av
wayward - taiga
Läst 1143 gånger
och
applåderad av 24 personer
Utvald text
Publicerad 2008-12-09 17:33
|
|
|
aftermath
vilka rader...
du levererar och det biter utav helvete.
synnerligen imponerande arbete på alla sätt och vis.
" dina oklippta lockar skrattar - ropar kom följ med firnsnön
att forcera jordens rundning "
jag blir stum av strofer som dessa,
nära lyrisk.
din tajta språkdräkt är bara så underbar.
" de har vänt alla våra balkonger
bort från utsikten mot bukten - från havsstormarna men
rakt in i nordostens bleka sken
prejas vi upp mot kolyma - här finns bara ett sätt att stava
upprepa - så stavas döden "
att skildra ett kargt och vidsträckt landskap - det är något du grejar med bravur,
och mer därtill.
2009-01-16
|
|
|
|
Måna N. Berger
Guldstjärna! Grattis igen, du ÄR en stjärna :)
2009-01-16
|
|
|
|
arie
sikt 10
"någonstans ur den resande tungan slickas solkattorna i spel igen - allesammans"
såg en film på i mitten på sjuttiotalet som hette "jorden är en syndfull sång" och det karghet i den finska landsbygden om de knapra livsvillkoren, om förhållning till liv och död ett kanske i vissa ögon krasst och cyniskt betraktande
men så var villkoren för människorna där och de levde i sanning mot denna karghet
i din dikt finns denna karghet som ett landskap
din blick, dina nedslag färdas i detta med diktarens skarpa blick och med en vädersobservatörs känsla för vad vindarna har i sin beredskap
och likt schamanes förmåga
att ur perman frigöra markens börd, historia
och vägens framkomlighet
dess historia, de ansikten som tiden har låtit begrava i generation efter generation
naturen har alltid en förmåga till upprepning hela tiden -
så ock döden
processens stannar av en stund... ljusets spel far över ytorna och finsnön beskriver flyktigt jordens rundning
"aldrig tänker perman låta
måla anletsdragen ur våra ansikten"
dialektiken leker fram sitt motstånd och något betvingas till slut låter sig bli överbevisas trots att balkongerna är vända från bukten
men ett visst seende öga har alltid en förmåga att se åt alla väderstreck samtidigt utan att vrida huvudet samtidigt blunda
och vara elva tidszoner från noll noll
"rakt in i nordostens bleka sken
prejas vi upp mot kolyma - här finns bara ett sätt att stava
upprepa - så stavas döden"
din dikt ja inte sveper den då "vit som os längs fasaderna"
utan tränger in under kläderna likt frosten brinner mot naken hud
"åt systrarna och bröderna räcker inte stjärnorna - mitt frö"
att jag ska skriva en kommentar så här omständligt när du skriver så enkelt briljant
det kunde räckt med det
men men ändå jag kan inte avhålla mig
och jag hoppas inte att jag med min kommentar
grumlar den klara sikten under färden
trots allt är ju statyerna välta
och röd fisk och lök sprider ger ju ändå i från sig
en sådan arom
när klimatet är det rätta
luften klar dock lite kylig 40 -
men vindstilla
"så kysser inget"
2009-01-04
|
|
|
|
Inkarasilas
Klockan fucking 07.11 stirrar blint på skärmen och skruvar upp elementet i hjärtat så det dunkar av helvete. Att i det kallaste av kalla, leta sprickan i jorden som låter vår komma åter i Sibirien. Uralbergen som tittat isigt ska smälta och gröna toppar visa sig i vår
Hamnar i Gulag och dessa fotspår från anfaderns kedjade. Vi talar miljoner döda från 1930-tal till 50-tal. Nä inte ens stjärnorna räcker för att tända ljus för alla döda. Där skulle de gräva efter gulGuldet, skövla grönGuldet, producera producera. Annars dog du, ja fan det gjorde du annars med, svalt ihjäl eller frös ihjäl. Kallaste av kalla. Arbetsläger tillmejslade i hjärtat hos Stalin, du tänker int som du ska tjoff poff till Gulag.
Råttorna krälade tunnlar, grävde gångar. En efter en återvände. Från några kommer köldens barn. De som sitter med snö i händer och ser andra huttra med ett flin. Tyck du det är kallt? I helvete det är. Prata om – 40 så ska vi se om vantar åker på
Efter Antarktis är det här det strängaste på jorden. Statyerna an forna soldater av blod är välta nu, kupoler glor blått. Ååååh way way, fan.
'Idag är min anfader vägfyllning', alla de förvisade - ja för dig att färdas på vad i helvete. Skriver hjärtat ur kroppen på mig. Går ju för fan inte ens peka på att det DÄR tyckte jag bäst om, nej allt allt, det är en vägbeskrivning och finaste orden som minne. Här står jag och tänker på dig.
'-här vill jag koka
soppa åt dig på röd fisk och lök - små vassa glas att bränna
läpparna emot - så kysser inget-'
(Fyj fan Way way. Avgudar dina kalla små fötter, lastbilskonvojen och tutans hoande, se upp för den där jävla maffian, de tar allt)
Från Okhotsk sände de upp raketerna, och nog fan ser jag dig. Coat of Arms & Hjärtat blodrött. Dunkar fan över himlen med en BANG. Ett sådant språk att det smälter all Is och droppar ren Vodka ur träden.
Helvete finaste jag vet, näst snö då. Gah. Blaba blöbb, underbart. En ren kärleksförklaring så här dags, nu går resten av dagen åt helvete, så härligt.
2008-12-15
|
|
|
|
Nina V A
resningen, uppåtvindarna och baklutet i sitt motstånd,
skarens tungspel
schakten och ekon som löper utmed rundning
hur världens ansikte vrider och vänder, kolymas sånger
dess – karga anslag, värmeomslag
inunder
perman ropar och alla dess ansikten fallna
ett frö,
flera
jag blir förälskad
”att bränna läpparna emot”
jag vidhäftar vid allt det knirrande rena i din text
och vidvinkeln som leder
”från östern mot väst och ändå
vara elva tidszoner från nollnoll - du sprakar och brusar
som en am-våg - en kolsyra
vit som os längs fasaderna - hur röken obunden lösgör sig
i molnens tåg över intet”
utsikt kan vara alldeles oändlig
så är din poesi
mänsklig
2008-12-14
|
|
|
|
Lasseman
Min sköna!.. det kvittar mig vad för namn eller alias du bära skall! för nog i mitt innersta långt om fjärran jag dig finna skall!.. det finns ju ingen här på poeter som ett sådant rikt ord bär!.. då jag bara ser en text så skön! och utbrister!! se! hon är ju där!.. jag älskar ju din visdom och sång!.. så jag i din famn skulle vilja ta ett språng!.. är så innerligt glad att vi är skrivarvänner!.. ty både du och jag vet innerst inne vad vi känner!.. Massor av applåder kära du!.. Lasse
2008-12-13
|
|
|
|
Måna N. Berger
Grattis till placeringen! Har du bytt namn...? :)
2008-12-11
|
|
|
|
Per Teofilusson
åter öppnar du åt mig en flik till ett annat och samtidigt för mig välbekant. Att du skriver "kattorna" sätter standard och avgör. Det är stasade blodet som oförtrutet flyter, det är den knappa andningen mot kylan. Här en text att smaka på, då och då, finbita i.
2008-12-10
|
|
|
|
himlens hemlighet
det finns bara en wayward oavsett etapper
du är ju så du, du skriver ju så det stänker i mungipan, så vinden biter i överläppen, så jag längtar till att fastna i isen och aldrig komma loss, mitt frö, dit kan du räkna dig. tack
2008-12-10
|
|
|
|
Måna N. Berger
Jag läser ett medvetande i jorden, en schamanistisk sång ur isen, permafrosten, molnen, havet och vindarna. Det är kallt och friskt, det är ursprung och oändlighet.
"upprepa - så stavas döden"
Jag driver lycklig iväg på raderna, buren som av en dröm.
Och, jakutsk, plötsligt är det eld och hetta:
"här jag vill koka
soppa åt dig på röd fisk och lökar - små vassa glas att bränna
läpparna emot - så kysser inget"
Människa, du är otroligt bra och du blir bara bättre, hela tiden!
2008-12-09
|
|
|
Nästa text
Föregående
wayward - taiga
|
