Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min stad förgås Inte längre en övergödd gås Tider mot ett skräckinjagande stup Än finns hoppet


En värmande vante

En doft av socker
En ljuvlig melodi
Fläktar av vind
Duvor som ej kraxar
Toner av solsken, en regndroppe ibland

Ack, Stumma är ackorden
Likt ljuden av kastade mynt i en hatt
Sjungande kullersten
Avgas, Tuggummi, Stålkorgar tomma på pant

För en extra armbåge i sidan, i tunnelbanans port
För ett bland många oknutna skosnören på en svartvit plats
För underliggande grå, övertäckta skuggor i palatsens inren

En värld byggd i duplo för hållbarhetens skull,
Lika ihålig som lego, endast större tomma volymer
Tanken var inte god, dock några grader över noll
men ej tänktes väl på att kroppstemeraturen är så mycket högre

Kanske min omgivning, min stad, din granne och vår värld är blommig
Kanske är bara jag lite frussen och behöver låna en vante

Sommar i Vintern
kan väl ej uppnås av en resa till solarieöarna
Fly inte, fördöm ej resultatet
En extra vante, värmer sakta ett frusset hjärta.




Fri vers av AlexandraMJ
Läst 161 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-12-08 23:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

AlexandraMJ