Har alltid trott att jag var stark,
vetat vad jag vill med livet.
Stått stadigt på egna ben,
djupt förankrad i mitt självklara jag.

Sedan föddes en tanke.
Den såddes i marken jag stod på.
Började gro och växa.
Förvandlades till en tvekan.
Växte sedan upp till att bli ett tvivel.
Ett tvivel som gick ut i luften omkring mig
och sögs in i mig vid varje andetag jag tog.
Det har förpestat mina lungor,
runnit ut i mina ådror,
smugit in i alla blodkärl
och slutligen nått in i mitt hjärta.

Jag vill vara stark igen.
Jag vill stå stadigt igen.
Jag vill återgå till att veta, vad jag vill med livet.
Men hur ska man finna vetskap,
när källan till alla svaren redan finns i ens hjärta.
Ett hjärta som tvivlar.