Hon kom från ingenstans
plöjde fåror i min jord
Fåror lika djupa som skåror i ett bord
Hon stannade en vinter
försvann när det blev vår
Historien kunde inte bli banalare än så

Men det enkla är det fina
som när vatten blir till vin
Och vinet blir en avgrund
i den vilda fantasin
Hon vände mina löv
och la den våta sidan upp
Och valde ut dom brunaste
till en vacker liten grupp

Hon sa: "Jag ändrar mig, jag vill ju bara vara nära dig"
Hon sa: "Jag ändrar mig, jag vill ju bara vara nära dig"

Hon stod beredd att rädda nått
men hon visste inte vad
Det var nånting omkring henne
som gjorde henne glad
Men samtidigt nått typiskt svenskt
ett vemod utan gräns

Hon la sig ner bland löven leende och sa:
"Det känns
Så svårt att ändra sig, jag vill ju bara vara nära dig.
Så svårt att ändra sig, jag vill ju bara vara nära dig"

Ja, hon kom från ingenstans
plöjde fåror i min jord
Fåror lika djupa som skåror i ett bord
Hon stannade och såg sig om
och vände och försvann

Historien blev finare men knappast mera sann
Hon sa: "Jag ångrar mig, jag vill ju bara vara nära dig"
Hon sa: "Jag ångrar mig, jag vill ju bara vara nära dig"