Hösten -07 så kunde jag inte släppa det som hänt, så jag tog tabletter, jag drack, jag gjorde allt för att glömma. Jag letade upp mammas sambos Citodon, jag tog tvåsiffriga antal Alvedon. Jag var trasig, men något jag funderar på än idag är varför jag inte skadade mig själv fysiskt. När alla mina förhållanden har tagit slut så har jag skadat mig själv, jag har känt mig oduglig. Jag har aldrig tidigare tagit till tabletter, jag har enbart skadat mig själv med rakblad och brännmärken. Men under sommaren -06 och hösten -07 skadade jag mig själv med tabletter och sprit. Jag brydde mig inte om hur mycket jag gick sönder inuti, eftersom jag redan var trasig.



Jag har blivit sårad, men jag har sårat andra mer än jag någonsin kunnat drömma om. Jag har lämnat vänner, gång på gång. Jag har svikit min mamma och lämnat henne. Jag har brutit löften och vänskap. Trots att jag gjort fel, att jag varit som jag varit, så hoppas jag att det någon gång läker ihop.