mörkret söker sig sakta in genom springorna
och ensam sitter jag här mot väggen.
jag hör viskande och fötter mot knarrande
golv, jag trycker mig längre in.
Knarrandet kommer närmare, och dörren
far upp. Ensam är jag inte längre,
ljuset tränger sig in i mina ögon och jag blir
tvungen att inse,
mörker är trevligare.