Jag känns som ett tomt papper,
ett brunt höstlöv som fastnat i en trasig plastpåse.

Men man måste ju fortsätta, man kan ju inte bara stå still.

Mitt rum är tomt, du har flyttat ut och lämnat skräpet kvar
mitt liv är vilse och framför allt mina kännslor

Varmt, kallt, varmt kallt. Hålet växer för varje dag och jag vet
att snart kommer jag att kasta ner saker för att få
stop på mörkret som växer ohämmat

Det kallas att gå vidare

Men vart går man? Alla vägar leder tillbaka till det svarta hålet
och alla skrymslen och vrår skrattar hånfullt åt mina försök att städa
stigen jag går på ringlar sig fram och tillbaka utan respekt för mina steg
det känns som att vilsenheten i min själ är det blödande såret du lämnade

Jag lyfter mekaniskt mina fötter, den ena, den andra.

Det fans så mycket drömd kärlek, så mycket ljus och värme
och nu finns bara jag, ensammen, i en lägenhet med skräp
mitt hjärta bultandes i ensamheten du har lämnat.