Åh, när jag verkligen tillhörde livet
när där var värme och kärlek
när filten av lögn omslöt mig
som en kärleksfull omfamning
av grönskans klädda sommar

Även om rösten ekar i tystnad
om orden bara trillar ner i evig tomhet
så måste jag öppna min mun
strama stämbanden och kraxande
ropa efter dig

Nu när allt är stilla och mörkt
bara i minnets ömtåliga grenar
hänger fortfarande porösa falnande löv
Gammalt hopp och forna sånger
glöd som ger vika till mörkret
i den svarta evigheten