jag minns när du satt intill mig,
med hjärtat rinnande ut ur bröstet.
det flöt ut på golvet
och jag drog hastigt upp tårna för att inte
låta dem bada i mina misstag, din kärlek och våra minnen.

och jag som trodde att jag inte kunde ha sönder mer.
i den stunden föll hela jag sönder,
i miljontals bitar inuti min kropp,
min kropp,
som jag aldrig lärt mig acceptera.
än mindre låtit dig älska.

jag har aldrig sett dig gråta förut.