Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Höstfåglar vid Häckeberga slott II

Stormen drar runt Häckeberga slott

Råkan kastas med rufsiga fjädrar
handlöst
mot flocken av svarta fåglar
på åkerns bruna mylla -
violett
i den dalande solens sista röda strålar.

Ondskan smyger om natten
flatfotad brunklädd
genom gångar, torn och salar
gläntar på dörrar
släcker med iskall andedräkt
vänskaps nytända låga.

Vindkastad.
Råkan baklänges,
tilltufsad
slungas av vinden.

Vågorna vandrar
hastigt mot stranden av Häckeberga sjö






Fri vers av vera gade VIP
Läst 326 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-01-03 11:41

Författaren vera gade gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  Björn Nilsson VIP
Jag får en vision av en ondsint och olycklig man i medeltida munkdräkt (minns inte vilken munkorden som hade bruna mantlar) som smyger omkring och stör friden.

Bara en undran: är det råkan som blir violett i sista solljuset? Eller den bruna myllan?

Särskilt koncentrationen i näst sista stycket gillar jag. Möjligen att "kastad" i något av fallen kanske kunde ersättas av något annat ord? "Vindruskad" kanske? Då finns ett "u" som följer med till "tilltufsad". Bara en idé alltså!
2009-01-04

    ej medlem längre
Ruggigt - känner mig frusen när jag läser detta ...
2009-01-03

  Ronny Berk
så välskriven text med historisk anknytning, poesi som vandrar och smyger, kastar i vind på ett behagligt, läsvärt sätt...
2009-01-03
  > Nästa text
< Föregående

vera gade
vera gade VIP