Mannen
fäller upp sitt paraply
och sneddar över gatans
stenmosaik. Varje regndroppe
speglar
hans ansikte
Paraplyets väldiga kupol
som en svart snurrande sol
skrattar i regnet

Gatljusen. Klangen
från domkyrkans klockor
Ansiktet
trotsigt vänt mot
vinden
Så ser hon honom första
gången
Känner hur händerna hettar
Kanske, tänker hon
är
det mannen som
får hennes
fingrar att brinna