Som den gången du kastade
grus
på mitt fönster...

mitt i natten

när fullmånen galopperade
över Bastugatans tornspiror

Med ett
söderslitet hjärta i din hand
ville du säga något
om framtiden
Jag förstod inte
Såg inte. Kände bara att
natten
ännu en gång
gjorde oss blinda för varandra

Bitterljuva drömmar

Du menade
att
du var lyckligast över Atlanten
I ett flygplan mellan
två kontinenter
Mellan ett då
och ett nu
Mellan ett hem
och ett
annat

Jag trodde dig

kanske...

men vågade aldrig

resan