För 25,16 timme sen.
Sitter jag här efter 5 år av rädsla, oro, nervositet, händelser och
svek i ensamhet.
Kan äntligen resa mig upp!
Varje dag, varje månad, varje år var värd för att få höra det jag hörde igår.

Nu tar jag mig en 20:e flytt till samma ställe allt långsamt började för
nio år sen.

Med gråten i min hals tar jag med mig mina husdjur med stolthet i hand å börjar om. Med en annan utgångspunkt denna gång!

Gråten är inte för dig denna gång min kära!
Den är för mig med STOLTHET I HAND!
Med ärlighet och framförallt en resa mot kärlek till mig själv.

Jag har rest mig upp från dig!
Kan aldrig mer komma tillbaks till dig när jag är stark nog för att brytas ned igen av dig.

5 år har tagits innan min själ fick upprättelse för vad du gett..
5 år har det tagit för "vännerna" på andra sidan rättsalen att få höra att det inte var jag som slog eller ljög.

Jag kommer alltid älska dig vare sig jag vill eller inte! För våra stunder av kärlek där våra kroppar inte orkade hålla oss stadgade när vi föll.
Ja kommer aldrig kunna hata dig för vad som hänt... Det hat jag har är för dem som kallade sig vänner inte trodde på mig, dem som trodde dem kände dig och mig, men inte oss.
Jag har rest mig upp från tiden med er med ryggen till.