Svart som fan
funnen
i ett mörker, felad,
där kolmörkt ger stänk av purpur,
flugor kroknar.

På sin väg upp,
upp till ytan, för att rinna över,
övar grannen,
som kräks fimpar,
och natten slukar ljus.

Tar ett stadigt tag
om längtan där bortom,
där solfattig morgon
förblir en dröm.

Önskningar...

Ryser...

Hade gärna fortsatt
drömma,
men vad bjuder du?

Skillnad...

Klockan predikar sin sanning
och jag
blundar.

Min klocka är inte klok,
men i sin surrealistiska taktfasthet

ett digitalt monster jag älskar.