Jag kan inte försvara mig
mot din iskalla yta
som spegelskärvor river du mitt hjärta
till blodiga slamsor
Jag kan inte andas
luften är alltför tjock
att inhalera

Min smärttröskel är överstigen
sedan länge
och slutet är olidligt nära
Det här går inte längre
Med dimmig blick
ser jag dig gå
du lämnar mig nu åter
till de dödliga

Till de svaga
till de motbjudande
Till de jag föraktar
så innerligt
att mina ögon glöder
Varför blev det såhär?

Allt är bara ett spel
en tragisk lek
Detta spel som är
maktlöshetens ironi.
Så pass tragiskt
att vi skrattar
och så skamligt
att vi förgås av ånger

Jag drunknar
i självhatets flammande lågor
de jag en gång lyckats fly från
Utan dig finns jag inte
utan dig finns inget alls

Jag älskar dig så
som jag aldrig trodde
att jag skulle älska
Utan dig finns jag inte
jag går under
inom ett fåtal sekunder