Mars månad närmar sig med stormsteg
men linan som leder mig vidare mot framtiden
hotar ständigt med att repa upp sig och gå av

Att fastna i tung sinnesstämning är det sista jag vill
men den tunna säkerhetslinan bestämmer ju
om, när, hur och var jag tvingas falla ur mina rutiner

Jag håller i mig hårt och hoppas att jag får hänga kvar
och trots att det kränger konstant och linan knakar
finns ork och kämparglöd där ändå trots känslan av hopplöshet

Och tur är väl det