Smärtan har nu nått sitt klimax
apatiskt stirrar jag genom spegeln
på det som en gång var jag
Det jag ser är inte jag
Det jag ser
är en tragisk
och fullkomligt maktlös människa

En grå mus
som kastade bort allt
för ett par sekunder av spänning
Det som hon trodde skulle göra henne lyckligare
gjorde henne till ett vrak

Det som lockade henne så
betyder nu inte ett skit
Allt hon vill är att vara tillbaka på ruta ett
men hatet växer sig starkt
och slingrar sig runt hennes hals
Frustrationen hindrar henne

Att dö är det enda alternativet
Att slumra för stunden
med tabletter och rödvin
är inte längre hennes nisch
Hon vill ha mer av allt

Förintelsen närmar sig snabbt
hon kan tydligt höra vrålen
ifrån avgrunden
under hennes fötter