När ord inte kan formas

alla versaler

kapitaler

stora som små

får ett ohygglig mönster

får ett obegripligt mening

slår sig från vänster till höger i mitt skalle.

När någon säger de

kan det vara som kniv

som sticker rakt i mitt

hjärta.

Det kan tom vrida den rak

stuckna kniven i mitt hjärta

Vad har de för elaka natur

som åstadkommer så mycket

djupa spår efter sig

som trots allt kan blekna bort

under åren

som inte har har samma klang efter

decenier

som inte har samma effekt efter

så många år 

som kommer från ena örat in och ut från den andra

som säger att tiga är guld att tala är "tolka det som du vill"

eller jag har lämnat utrymme för åskådarens att göra sin egen bedömning.

Det kan vara en tolkning av "vad är  konsten?"

Vad är dessa ord som tynger mitt hjärta och hjärna

som inte vill utformas och få den rätta följden som jag vill.

som tvingar mig att skriva dessa rader..

som plågar mig under natten som jag kan inte få ro...

Som vill ändå få den uppmärksamheten de förtjänar.