Jag känner mig trött inombords,
som om det enda jag består av är tomhet,
att inom mig finns ingenting;
ingen själ,
inga tankar,
mina muskler känns tunga
och mitt huvud tyngre,
jag undrar;
är detta döden?

Är det såhär det känns när man dör,
precis innan sista andetaget
eller inbillar jag mig bara,
kanske jag inte ens är den jag är,
men kanske,
bara kanske är det just det jag är
och i så fall är mardrömmen nära.

Låt mig inte fortsätta såhär,
jag vill förändras;
kunna känna känslor och glädje,
eller är detta kanske min dom,
mitt straff
och i så fall får jag väl bära det med mod,
för aldrig kommer jag att räddas,
om du inte ger mig en hand
och drar upp mig till ljuset som försvann.