Så när jag börjar undra om det endast var dina svarta lockar
som tog all min kraft och förtrollade dig.
Mig in i dig.

Jag vill inte vara såhär ömhetsbehövande patetisk.

Jag vill vara super.
Super.
Och jag har försökt att halsa sprit som en hel karl.

Du sitter bordet bredvid mig och låtsas du inte ser mig
när jag ser att du gör allt för att jag ska se dig le.

Du ser ut att ha druckit tio öl.

Jag är inte mer
men jag vill faktiskt försöka lite bättre.
Staden är liten.

Inte försöka och febrilt försöka igen.
Bara fråga hur du mår och sluta spänna axlarna upp till öronen varenda gång.
Men du gillar spänningen och jag kan ha fel
men du lutar dig över bordet och viskar något i någon annans öra.
Har mig i ögonvrån.

Det är jag som blir bitterfittan.
Och du kommer säga att jag såg upptagen ut.

Jodå.
Killen bredvid mig är ung och vill lägga en hand på min rumpa.
Jag frågar om han ser mina gråa hår
och förstår.

Men jag nästan avgudar när du är berusad som en pojke förvirrad helt nonchalant.
Snubblar trappstegen ner i nattklubben, snavar omvägen runt mig och skrattar åt någon.

Samtidigt är det här inget för mig.
Insiktsfulla lilla jag.
Köper en ny öl.

Du snubblar ut och förbi och på efterfest.
Det är natt.
Kall kall natt.